Om strategier för att bemöta coronaviruset

Coronaviruset har skapat en internationell kris som just nu skakar hela världen. Samtidigt pratas det mycket om olika strategier för att bemöta och hantera coronaviruset och dess snabba spridning. Senast i morse på TV4 Nyheterna där inrikesminister Mikael Damberg intervjuades under rubriken Strategier för Sverige för att bemöta coronaviruset.

Tydligt är att olika länder verkar ha valt något olika krisstrategier. Och att olika typer av politiska mål dessutom verkar ha påverkat agendan, även om viruset påverkar oss på samma sätt oavsett vilka ideologier vi har. Vissa länder, såsom USA, har exempelvis förlorat värdefull tid efter att först ha spelat ner krisens allvar och kommit igång med sina insatser onödigt sent. De flesta länder verkar emellertid nu ha fullt fokus på att minimera smittspridning till varje pris för att minska den omedelbara belastningen på sjukvården genom olika typer av åtgärder för social distansering, dvs att skapa fysiskt avstånd mellan människor: från att hålla 1-2 meters avstånd, till att förbjuda möten över ett visst antal deltagare, till avstängning av skolor och arbetsplatser, till karantän och fullständig isolering av enskilda städer och stater, och till och med hela länders befolkning i och med att många gränser stängts.

Intressant nog har World Economic Forum i många år publicerat en global riskrapport. För 2020 lyfter experterna där fram extremt väder och naturkatastrofer som de största global riskfaktorerna. Infektionssjukdomar nämns, men ansågs vid rapportens publikation vara jämförelsevis osannolika. Ändå är det ett virus som nu slagit till, som i sin tur håller på att sätta hela världsekonomin i gungning.

 

Det var kanske detta som författaren Nassim Taleb menade när han beskrev sin syn på hur vi människor invaggar oss själva i säkerhet och därför blir sårbara för överraskningar. Han kallade dessa överraskningar för svarta svanar, eller Black Swans. En Black Swan är i korthet en händelse som anses mer eller mindre omöjlig innan den inträffat; får enorma konsekvenser; och går att förklara, men bara i efterhand.

Intressant nog har ledande företrädare för vårt samhälle länge diskuterat riskerna med just en global pandemi. Så sent som 2015 talade Bill Gates på ett TEDx och flaggade för att samhället inte är redo för en sådan kris. Ändå verkar världens regeringar vara helt tagna på sängen. Själva verkar vi ha monterat ner stora delar av vår civila beredskap på 1990-talet när kalla kriget var över.

Det är också tydligt att vi som människor reagerar på olika sätt på krissituationen som sådan. Vissa rycker fortfarande på axlarna, andra reagerar med att bunkra toalettpapper och pasta, medan ytterligare andra står i långa köer för att få köpa vapen (åtminstone om man ska tro på ett inslag från USA på CNN).

Studier från Kina visar också att coronaviruset haft stor påverkan på konsumentbeteenden. Sannolikt pådrivet av att hela 87 procent av tror att världen är i ”serious danger” och att 92 procent gör vad de kan för att undvika offentliga platser. 76 procent tror att coronaviruset kommer att skapa en recession och majoriteten har ändrat sina inköpsbeteenden. Vinnarkategorierna – som ökat kraftigt – är exempelvis vitaminer, kosttillskott och ekologisk mat. Förlorarna – som minskat kraftigt – är modeaccessoarer, lyxprodukter, cigaretter, semesterresor och restauranger (källa: BCG Covid-19 Consumer Sentiment Survey).

Däremot verkar e-handeln ha ökat – åtminstone för olika typer av apoteksverksamheter som nu gnuggar händerna – och strömmad musik och film konsumeras som aldrig förr. Så pass att EU Kommissionen tydligen har fått be NetFlix att dra ner på kvaliteten för att de inte ska ta för stor del av bredbandskapaciteten. HUI:s prognosmakare spår nu att även svensk detaljhandel kommer att påverkas starkt negativt till följd av det coronavirus som just nu sprids snabbt över världen. Kapitaltunga delar av detaljhandeln som möbler, hemelektronik och bygg riskerar att drabbas hårdast. Intressant nog verkar IKEA, som tidigt stängde sina varuhus i Kina, inte ha tappat särskilt mycket försäljning där eftersom konsumenterna istället tillbringat avsevärt mycket mer tid online, och även handlat mer på IKEAs e-handel.

Jag vill för säkerhets skull betona att jag inte på någon sätt är expert på strategier för coronavirus. Jag vet inte mer om coronaviruset än den som följer svenska och internationella nyheter. Däremot jag vet en del om strategier, strategiskt tänkande och strategiarbete i snabb förändring och har kanske därför grunnat lite extra på vad det är som pågår bakom kulisserna och vad som går att lära av det. Just nu är jag också mitt i ett strategiarbete med ett bolag där krishantering börjar ta överhanden. Och på mycket kort tid har förutsättningarna för att bedriva en konkurrenskraftig verksamhet helt förändrats, inte bara i Sverige utan i hela världen. Något som t ex flygbolag, resebyråer, hotell och restauranger bittert fått erfara med massuppsägningar som följd. Just nu handlar det bara om krishantering. Och om att överhuvudtaget överleva.

Men allting har sin tid. Och även i tider som denna vet vi att krisen inte är permanent. Även kriser har ett slut. Därför är en långsiktig målbild och vision lika viktig nu som annars. Hur ska vi annars kunna navigera genom krisen och ta beslut som hjälper oss överleva på lång sikt. Kriser kan också hjälpa oss att definiera vem vill vi är och vem vi vill vara. Kriser kan till och med skapa oanade nya möjligheter. Frågan är snarare om vi orkar vara öppna för de möjligheter som dyker upp. Det är helt enkelt oerhört energikrävande att ha siktet på horisonten när nutiden pockar så starkt på vår uppmärksamhet. Därför behöver vi komma ihåg att tänka i flera tidshorisonter, med start i vad som krävs här och nu, men utan att förlora sikte på den långsiktiga visionen.

Den största utmaningen är såklart att det bara är framtiden som kan utvisa vilken som var den bästa strategin för att bemöta coronaviruset. Det finns alltså inte EN tydlig nationell eller internationell strategi som alla kan applicera. Lika lite som att det bara finns bara EN strategi som alla företag kan applicera för att bemöta krisen. Allt beror på vilken utgångspunkt man har, vilken målbilden är – och hur snabbt omvärlden förändras.

Elementärt för alla strategier är emellertid en djupgående förståelse för nuläget och utvecklingen i omvärlden. Utan en sådan förståelse är det oerhört svårt att ta rätt beslut. Utmaningen är alltid att det aldrig finns någon perfekt information. Istället tvingas vi ta beslut baserat på begränsad information, erfarenhet och till och med på magkänsla. Å andra sidan finns det ofta någon som tidigare stött på likande problem som vi kan lära från, i just detta fallet både Kina och Italien, som båda haft (och har) oerhörda utmaningar och tvingats till omfattande åtgärder för att begränsa spridningen av coronaviruset. Därtill finns det mycket att lära sig av historien. Något som världens forskare och specialister redan dragit lärdom av.

Men vad är då en strategi? Det finns egentligen ingen tydlig definition av begreppet. En vettig och hyfsat agil strategi i en föränderlig värld brukar emellertid ha ett flertal olika komponenter:

  1. en djupgående förståelse för historien, nuläget och utvecklingen i omvärlden
  2. en tydlig långsiktig målbild eller vision
  3. ett öppet utforskande av handlingsalternativ som kan ta oss från nuläget till den önskade målbilden
  4. ett antal tydliga beslut kring vilka handlingsalternativ vi väljer på vägen framåt

Sedan kör vi medan vi parallellt håller oss uppdaterade om vad som pågår i omvärlden – och justerar löpande riktningen i takt med att vi lär oss mer på vägen.

En av de viktigaste principerna för att navigera i en föränderlig värld är att vara proaktiv – att läsa omvärlden, lära sig mer och reagera i tid. Det värsta vi kan göra är med andra ord att stoppa huvudet i sanden och inte göra något alls. Om det är något vi kan lära från denna krisen så är det kanske just detta. Det gäller med andra ord att vi håller oss på tårna.

 

About the author

Elisabet Lagerstedt

Elisabet Lagerstedt

Elisabet Lagerstedt is the founder and director of Future Navigators. As a trusted advisor, consultant, and Executive Coach, she helps business leaders navigate beyond business as usual to build Better Business and co-create a better future - through insight, strategy, innovation, and transformation. Elisabet is also the author of Better Business, Better Future (2022) and Navigera in i Framtiden (2018).